SAAB 17 var svenska SAAB´s första egna flygplan. Även om man hyrde in ingengörer från USA, så var det I grunden ett svenskt flygplan. De första skisserna på SAAB 17 gjordes redan på slutet av 30-talet på dåvarande AB Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning I Linköping (ASJA). Det gick under arbetslamnet L10, men tillverkningen kom inte igång förrän ASJA slogs samman med SAAB 1939 och fick då namnet SAAB 17.
Man valde att bygga ett lågvingat flygplan med extra starka vingar för att kunna stå emot påfrästningarna vid störtbombningar. Man valde också att placer landninghjulen, inhysta I stora skyddskåpor, så att dom fäldes upp rakt bak utmed vingarna. På så vis kunde piloten fälla ner landningshjulen för att luftbromsa för att plana ur vid dykningar.
Motorer var vid tidpunkten en stor bristvara. Därför färdigställdes flygplanen och flögs ut till respektive flottilj, där man demonterade motorn och skickade tillbaka den till fabriken, där man monterade den på nästa flygplan och flög ut det.
Första testflygningen utfördes 18:de maj 1940 av SAAB´s testflygare Claes Smith och det var väl inte ett helt lyckat resultat. Redan vid start, så lossnade huven till cockpit och flög upp. Piloten fick med en hand hålla luckan stängd, medans han flög. Vid landningen blev han tvungen att släppa luckan för att använda båda händerna till att manövrera planet, det resulterade I att huven lossnade och träffade honom I ansiktet.
Modellen tillverkades fram till 1942 I totalt 325 exemplar (inklusive 3st provflygplan). Den ersattes då jet-drivna flygplan tog över.
Det var ett mångsidigt plan som inom flygvapnet hade olika roller. Som bombplan B17 (ej att förväxla med Boing´s B17 Flying fortress) placerat på F4 Frösön, F6 Karlsborg, F7 Såtenäs och F12 Kalmar. Som spaningsplan S17 på F2 Hägernäs och F3 Malmslätt. Som så många andra flygplansmodeller så slutade SAAB 17 sin kariär inom flygvapnet som målbogserare.
När planet så småningom togs ur millitär tjänst så överfördes 19st till civilt bruk för företagen Svensk Flygtjänst samt Avia på Gotland. Tre exemplat av dessa letade sig vidare utomlands. Två stycken till Finlads flygvapen och ett till Österikes flygvapen, där de också användes som målbogserare. Två stycken 18BS med potoner användes en kort tid civilt av Ostermans Aero.
I dagsläget finns det endast 5st kända bevarade plan. 2 av dem finns i Sverige, 1st i Danmark och 2st i Sydafrika.
- B 17A 17239 (SE-BYH) Flygande exemplar placerad på Linköping, Blå Johan.
- S 17BL 17xxx Utställt exemplar på Flygvapenmuseum i Linköping .
Av de två finlänska planen så havererade 17308 i augusti 1960 genom motorstopp och skrotades kort därefter. Det andra planet 17355 skadades vid en misslyckad start i maj 1961 och skrotades i början av 1962.
I februari 1944 drabbades dåvarande Major Stig Wennerström av motorstörningar under en vinterövning med en S 17 varvid han och spanaren kopral Palmqvist fick hoppa med fallskärm från låg höjd.
Av de 46st B 17A som under åren 1947-1953 såldes till Etiopien var några i tjänst fram tills 1968.
Teknisk fakta:
- Längd: 9,80m
- Spännvid: 13,7m
- Höjd: 4m (Med landningsställ utfällt)
- Vingyta: 28,5m²
- Tomvikt: 2650kg
- Max Startvikt: 4200kg
- Motor: SFA Twinwasp STWC-3 1065hk (17A), Bristol Mercury XXIV 980hk (17B), Piaggio P XI 1020hk (17C)
- Max hastighet: 440km/h
- Max räckvidd: 1800km
- Beväpning: 3x8mm ksp m/222 plus max 500kg Bomber.